För några dagar sedan var det internationella kvinnodagen. Det fick mig att fundera över alla våra förmödrar som ofta fick lida för sin visdom och sin konst. Då jag också ibland är verksam på ett museum om häxkraft och häxtro i Edinburgh blir jag regelbundet påmind om de som brann på bålen och avrättades genom ett flertal andra fruktansvärda metoder.

Ibland undrar jag om vi själva förstår hur bra vi har det idag. Vi får leva som vi vill. Vi får praktisera vår tro. Vi behöver inte längre vara rädda.
Samtidigt oroar det mig också. Idag, när kunskapen om magi och alternativ läkekonst är tillgänglig överallt och lite av en var kvinnas kunskap, blir den lätt utspädd och urholkad. När visa kvinnor ännu levde bland oss undervisade de i regel endast en som sedan fick ta över hela deras förråd med örter och tillgodogöra sig den kunskap de lärt sig genom livet. Det bevarade den gamla kunskapen intakt och den fördes vidare genom generationer.
Idag är den utspädd och uppblandad med alla möjliga sorters läror.

Var stolt, var nyfiken men var selektiv. Allt är inte sant och allt är inte gott.
Var så öppen som du själv vill med ditt magiska utövande. Du behöver inte göra det till en hemlighet, men var också rädd om den kunskap du har så att du inte sprider den för vinden.
För våra förmödrars visdom och kunskap vidare men respektera den och minns att de fick betala dyrt för de gåvor de hade.