För mig blir det ingen sommar och heller ingen hemkokt salva om jag inte har sått mina ringblomsfröer och sett dem växa upp. Även om ringblommor är ganska enkla är de också mycket vackra där de lyser upp rabbaten eller krukorna. Blomman kom ursprungligen, som så många andra, till oss i takt med att klosterträdgårdarna växte fram. Den har sedan långt tillbaka odlats som medicinalväxt och kunde tidigare även köpas på apotek, även om vi idag snarast får söka den på hälsokosten.
Kärt barn har många namn sägs det och det gäller inte minst för ringblomman. Deb har kallats vid ett flertal namn, däribland läkeringblomma och solsvicker. Det första pekar på dess helande förmågor medan det andra mer anspelar på dess utseende.
Blommornas sägs kunna läka sår och är också antiiflammatoriska. Vid sidan av det är de fina att lägga i en sallad och naturligtvis också fullt ätbara. Det vanligaste är att göra en salva på ringblomma, olja och bivax. Jag brukar välja rapsolja även om jag vet att det varierar beroende på vem som kokar salvan. Rapsolja väljer jag då den innehåller kortisol, naturens eget kortison. Det är mildare och ger därför mindre biverkningar än vad kortisonkrämer ofta gör.
Salvan kan du sedan smörja på eksem, förhårdnader och svårläkta sår samt givetvis också på torr och narig hud.
Saften från blommans stjälkar kan också användas. Bland annat mot vårtor och liktornar men också mot förhårdnader. Även den som har såriga bröstvårtor vid amning kan använda sig av saften och den är helt ofarlig för det ammande barnet.
Du kan även välja att äta eller dricka ringblomma om du har problem med magen och med din matsmältning och att skölja munnen med ett avkok på ringblomma är väldigt effektivt vid tandköttsinflammationer.
Är du allergisk bör du givetvis vara försiktig med ringblomma och du ska lika självklart gå till en läkare om du lider av allvarliga hälsoproblem av något slag.