Huldran

Ett kvinnligt väsen med mer än ett namn är huldran. Hon vakar över skogen och råder över skogens djur och hon kallas även för skogsrået. Ser du henne framifrån är hon bildskön och vacker och hon är också mycket noga med att endast visa den sidan för enligt vissa sägner är hennes rygg ihålig som ett gammalt dött träd och hon sägs ibland ha svans och en bock- eller hästfot.

Skogsrået eller huldran lockade med sin skönhet ofta bort män i skogen. Dessa kunde bli borta länge, ibland i dagar och veckor. Hon vet hur man förför och hur hon mjukt och vänt ska ställa sig in hos män för att få det hon vill ha. Ofta blev de män som lockades in i hennes armar tysta och inåtvända när de väl återfanns, det sägs att de förlorade sin själ till skogens rå.

Huldran kan vara mycket svartsjuk om hon får smak för en man. Är han henne trogen kommer han att ha god lycka med sig i både jakt och skogsbruk men bedrar han henne med en annan kvinna går det ofta honom illa. Det var bra att hålla sig på god kant med henne då hon, bara genom att blåsa ner i pipan på bössan, kunde ge mannen god lycka i jakten och det sägs också att hon väckt kolarna i deras milor om elden varit lös. Med hjälp utav lite kärlek kunde man med andra ord ha både glädje och nytta av hennes vänskap. De flesta ville dock undvika henne för att inte drabbas av olycka om hennes svartsjuka vaknade.

Det fanns många sätt att skydda sig mot huldran eller skogsrået. Bland annat ska hon kunna skrämmas iväg om man riktar en bössa mot henne då hon dyker upp i skogen.

På vissa platser sades det också att hon hade egna kort som hon vallade i skogen och det sägs att hon även hjälpte de unga kvinnorna på fäboden med deras djur.

Vad man än vill tro om skogsväsen, om huldran, skogsrået eller vittra som hon också kallades, är det mycket fascinerande att så många olika platser oberoende av varandra talade om henne och att historierna på så många sätt liknar varandra. Kanske levde dessa väsen närmare människan förr än idag men idag, med alla våra städers larm, har de gömt sig långt in det sista vi har kvar av våra urskogar.
Vad tror du? Finns det väsen i skogarna som vi inte längre har förmågan att se?