Det finns i vår flora några växter som tilldelats särskilt magiska egenskaper. Dessa kan återfinnas i gamla trollformler och recept från historien. En av de mest kända trolldomsväxterna är alruna och många historier finns berättade om denna växt. Alrunan kan vara både lyckobringande och en förbannelse beroende på situation och hur den behandlas.

Alrunans latinska namn är Mandragora officinarum och den anses ha flera magiska egenskaper. Det svenska namnet kommer ifrån al som betyder alla och runa som betyder hemlighet eller kunskap, växtens namn skulle med andra ord kunna översättas till allvetande eller den som känner alla hemligheter.
Roten ser väldigt mycket ut som en människa och det sägs att den vid vissa tider kunde få liv och att den också kunde skrika hjärtskärande då den drogs upp ur marken. Berättelserna avslöjar att den till och med skulle kunna döda den människa som skördade den och man använde därför ofta istället hundar. En svart hund bands vid växtens rot och man kastade sedan iväg ett köttstycke som hunden skulle springa efter och på så sätt dra med sig roten upp ur jorden. Det sägs att hunden i regel dog men man hade då sparat ett människoliv.
Ofta klädde man förr alrunan i små kläder och den användes dels som en beskyddande amulett men också för att dra till sig kärlek. Den sades också kunna vara en hjälpare då kvinnor skulle föda barn.

Alrunan var förr en mycket dyr rot att köpa och ofta såldes falska kopior av den. Inte undra på att folk ville ha den då den, vid sidan av att ge skydd och kärlek, ansågs både hålla ägaren frisk och osårbar samt hjälpa honom att bli rik och nå en hög ställning i samhället. I vissa länder söderut säljs delar av den fortfarande som penningbringande amuletter att stoppa i plånboken men här i norr började berättelserna om alrunans magiska krafter tystna på 1700-talet.

Den som ägde en alruna var tvungen att se till att ta hand om den väl. Det var en mycket krävande liten gäst att ha i huset. Den skulle badas i vin och kläs i vackra kläderoch tas väl om hand, annars kunde den tröttna och dra olycka över huset. Var inte alrunan nöjd var det viktigt att hitta ett nytt hem för den men den var då tvungen att säljas för mindre än vad man själv betalat för den.

Det ska nämnas att alrunan är giftig och hallucinogen och att den därför inte bör förtäras. Historiskt sägs den dock ha använts som en aktiv ingrediens i den flygsalva som häxorna smorde in sig med då de ville besöka Blåkulla.
För att göra berättelsen om alrunan än mer skrämmande måste jag också varna för att ta emot den som gåva. Sägnen säger att den som får en alruna gratis för all framtid kommer att vara fast i den ondes grepp. Det finns en orsak till varför växten ibland kallats Satans äpple. Lika viktigt är det att se till att ha sålt den vidare innan du dör, annars ska den kunna förbanna sin förre ägares själ. Hade man inte lyckats sälja sin alruna innan sin död gick den sedan i arv från fadern till den äldste sonen.

I Sagan om isfolket kan du läsa om alrunan och bokserien gav den en ny popularitet.